Mamma och pappa röjde i källan idag och mamma ropade på mig, när jag kom ner skulle jag hjälpa henne att röja ridkläderna.... det gick sådär......

Jag ville slänga allt men mamma la undan ridkläder som jag kanske behöver lite längre fram, jag satte mig sedan på trappan och kollade på ridkläderna och helt plötsligt satt jag där och grät som niagara fallet.

Jag kan verkligen inte bara glömma allting och gå vidare, jag måste få göra så jag faktiskt kan vara glad.

Det känns som att mitt liv har rasat ihop till en stor hög och sen hämtats av sopbilen som lägger mitt liv på soptippen och där ska jag ligga och ruttna.

Jag vet att jag skriver ganska mycket om detta men jag vet inte vad jag ska göra, jag behöver en ledtråd... En ledtråd på hur jag ska använda mitt liv och hur jag ska leva mitt liv.

Just nu står jag på sista trappan till helvetet, om jag går ett ynka steg till ramlar jag ner til självaste djävulen.

Jag klarar inte dethär :'(